Hmm...kärlek?

Ja, det här med boys.. Det vore ju trevligt att hitta en fin kille som förstår mig. Och så omöjligt borde det ju inte vara, jag är ju söt och trevlig och kramgo. Visserligen inte särskilt kvinnlig eller uppfostrad, eller romantisk eller gulligull eller förstående eller givmild. Och så är jag ganska tjatig och envis och oförmögen att erkänna att jag har fel. Är ju ganska ego och självcentrerad och lite ond så där också. Ähh, vad fan, fuck it! Ska man med boys till? Dem är ju ändå bara bra till en sak! Och resten har man ju kompisar till.

Nemi tänker:"Gud, vad jag hatar missvisande reklam"